Måndag den andra veckan in på terminen. Klockan är halv elva på förmiddagen. Båda mina barn ligger i sina sängar med sina mobiler. De vilar. Deras skoldag är redan slut för idag. Start klockan åtta, en eller ett par lektioner, sedan rast. Sen är orken slut och det är dags att gå hem.

Det är över ett år sen dottern hade någon fungerande rutin kring skola. Förra läsåret höll vi liv i kontakten med skolan med konstgjord andning en till två lektioner i veckan fram till mars. Sen gav vi upp och sa att så länge skolan inte gav de rätta förutsättningarna så tänkte vi inte dra, locka, pocka eller muta henne till skolan mer.

Sonen har just börjat åk 3, efter att ha blivit utmattad under hösten i åk 2 och därefter hemma hela vårterminen. Jag kör honom till skolan och han möts varje morgon av sin mentor som har ett förberett och utskrivet schema för just hans korta skoldag. Hon lägger upp en planering för honom och han får uppgifter som så här långt verkar stimulera honom till att vilja vara i skolan.

För att dottern ska komma iväg blir hon hämtad av den enda person som efter förra resursens graviditet är den som lyckats skapa förtroende och tillit. Det är egentligen inte alls hennes roll att hämta och att vara med dottern, men, planeringen för hur skolan (kommunen?) ska få henne tillbaka till undervisning igen är så undermålig så det finns inget annat alternativ. Jag är tacksam för varje dag och samtidigt livrädd för hur hårt det kommer slå när det inte fungerar längre. (Försöker låta bli att tänka på det nu.)

Skolan och kommunen har gjort gemensamma insatser. De har tillsatt tjänster (en resurs och en pedagog), med visst stöd från kommunen, som ska arbeta dels för att finnas som trygghet, stöd och kunna avgöra när dottern behöver paus samt förbereda henne vid avvikelser osv (resursens roll) och dels kunna undervisa henne utifrån hennes förutsättningar och behov, anpassa hennes undervisning så att den blir meningsfull och begriplig så att hon blir motiverad att både vara i skolan och att börja ta till sig av undervisning (pedagogens roll).

Men, jag är lite fundersam över hur de tänkte när de la upp organisationen och i juni förmedlade sina planer till oss. De sa att allt mycket bättre ut till hösten. ”Vi har helt andra organisatoriska förutsättningar.” Det stämmer väl på ett sätt, för rent praktiskt så finns det ju två tjänster tillsatta som ska verka för min dotters skolgång specifikt. Det är bara det att pedagogens arbetstider stämmer inte överens med dotterns skoltider och resursen är schemalagd på morgonfritids alternativt börjar senare någon/några dagar per vecka.

Hur ska man kunna möta en elevs behov när skoldagen börjar klockan åtta men själv inte börjar förrän senare?

******

Jag brukar undvika att skriva om direkta situationer som rör skolan. För jag vill kunna föra dialogen utan att någon personal eller pedagog riskerar att uppfatta det jag skriver som personligt. Men detta är inte personligt mot någon som jobbar ”på golvet” i skolan. Detta ligger på ett högre plan. Jag har anmält till Skolinspektionen (väntar ännu på svar). Jag har gjort vad jag har kunnat för att redan innan sommar och semester få svar om hur planen inför skolstart såg ut. Jag har bett om att få inverka i kartläggning och upplägg för att vi skulle slippa ligga sju steg efter när skolan började i augusti (mycket för att jag visste att jag då skulle ha två barn att skola in.) Vi har blivit lovade saker som inte har hållits och nu står vi där vi står.

En vecka in på terminen och det är fortfarande en eldsjäl som räddar situationen, varje dag. Det finns ingen handlingsplan om hur man ska arbeta, vilka läromedel hon ska använda eller hur och när man ska kartlägga hennes kunskapsnivå. Hon har just börjat åk 5, missat hela åk 4, och vi vet ingenting om hur man har tänkt att hon ska arbeta mot målen i åk 6.  

Jag klarar inte längre att trippa på tå och försöka tänka på vad jag säger till vem och hur jag uttrycker mig för att inte riskera att sabba någon viktig relation till någon som ska finnas för mitt barn. Har det sättet inte hjälpt henne att få de rätta förutsättningarna under fyra år så är det dags att jag tänker om och väljer en annan väg. Jag måste sluta tänka att det kan ge negativa konsekvenser om jag talar om hur det faktiskt ser ut. 

Vad är det som gör att en elevs behov av genomarbetad planering och grundligt förarbete hela tiden blir satt på undantag? Är min dotter med autism, ADHD och hög begåvning (inom vissa områden även särbegåvad) inte värd att få en utbildning som andra elever?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s