Adventsljusstake i fönster med blandade barnsaker omkring

2. Apropå julfint

Angående det här med att ha julfint i kombination med barn som inte tycker om när saker förändras. Och föräldrar som är så slutkörda att det inte är tal om någon extra städning inför varken advent eller jul.

Ibland får livet handla om att prioritera. I år prioriterade vi, liksom vi gjort även tidigare år, att ställa fram adventsljusstakar och hänga upp stjärnor, så att vi fick till det lite mysigare ljuset på mornar och kvällar. Det där med att plocka undan i fönsterkarmar eller på bord inför julpynt är sååå ute. Det får vi ta någon annan gång, när det verkar vara något vi vill prioritera.

I ett fönster har vi nu nämligen både påsk och advent på en och samma gång, och en klädvårdsrulle. Av någon oförklarlig anledning fick flaskan med såpbubblor en annan plats när jag ställde fram ljusstaken. Den hade väl kunnat samsas med de andra sakerna den med. Bra att ha-prylar liksom.

 

****

Detta är 2019 års julkalender.

I den mån min vardag tillåter kommer jag posta ett inlägg varje dag fram till julafton. Jag kommer varva länkar till sådant som synliggör autism med återblickar till året som varit samt inslag från mitt bokmanus om vägen från insikt till diagnos.

1. Tidigare än vanligt

Röd julgardin med änglar
Julgardin med änglar

– Så här tidigt tar vi aldrig fram julsakerna.

– Jo, svarar jag i ett försök att verka övertygande. Adventsstjärnor och ljusstake brukar vi ta fram till första advent.

– Nej, svarar hon. Det gör vi inte. Inte så tidigt som den första december.

Vem jag trodde att jag kunde lura med att vi brukar ”ta fram julen” redan till första advent vet jag inte, förmodligen mitt eget ego som gärna vill tänka att vi haft tid att planera och få till både städning och julkalendrar. Men, det är tur jag har den där lilla som håller koll på mig. Rätt ska vara rätt.

I år har jag i alla fall lyckats få upp ett par julgardiner. På första advent. Mest var det nog för att köksgardinen verkligen, verkligen, behövde tvättas och för att vi fortfarande inte fått upp gardinerna i vardagsrummet efter att vi tvättade dem i somras.

Så nu har vi i alla fall julgardiner. Till sommaren kanske vi har tagit ner dem igen.

****

Detta är 2019 års julkalender.

I den mån min vardag tillåter kommer jag posta ett inlägg varje dag fram till julafton. Jag kommer varva länkar till sådant som synliggör autism med återblickar till året som varit samt inslag från mitt bokmanus om vägen från insikt till diagnos.

Lucka 14 – Hur får man tid för relationen?

Det är fjorton år sedan vi träffades idag, Mannen och jag. Elva och ett halvt av dessa har vi varit föräldrar. Ett klart utmanande föräldraskap. Sen runt fem sex år tillbaka har vi också drivit ”företaget” Flickan som ingen mer än vi vill förstå.

Logistik, möten, förberedelser, logistik, utredningar, förändringar, logistik, utmattningar, sjukskrivningar, logistik, möten, anmälningar, ansökningar, och så lite mer logistik och ännu fler möten.

Ett ”företag” med stora kostnader och i bästa fall något litet statsbidrag som snarare räddar från konkurs än hjälper företaget på fötter. Om man nu lyckas beskriva behovet tillräckligt väl för att Försäkringskassan också ska anse det vara mer arbete än vad som ingår i föräldraskap utan funktionsnedsättningar. Samt att det i förlängningen inte räknas som just arbetsförmåga, eftersom man då dessutom förväntas kunna arbeta och därför får avslag på sjukskrivning som kommer sig av att merarbetet för barnet/barnen kräver all ens ork så man inte klarar av att även jobbjobba. En omöjlig ekvation.

Ett ”företag” utan varken tid eller budget för personalvård. Inga existerande avtal som reglerar lagstadgade arbetstider eller fackliga representanter. Ingen chef att förhandla lön med. Inga julfester och inga utvecklingssamtal.

Bara arbete, i ett föräldraskap som kräver att man sliter för att få samhället att förstå att man inte bara kan tänka i slutna celler och svara ”det är inte mitt bord.” Fast det gör samhället och systemet förstås i alla fall. För det är så det är uppbyggt.

Det är minst sagt en gigantisk utmaning att få relationen att fungera. Skilsmässostatistiken bland föräldrar till funkisbarn är högre än inom andra grupper. Hur det är just inom gruppen autismföräldrar vet jag inte.

Vi har nog en ganska solid grund att stå på, men visst har det varit otroligt tufft i perioder. Ibland får jag gå tillbaka till hur vi träffades och vad jag tog för beslut för mig själv då. Särskilt i perioder när det varit extra extra jobbigt och tungt. Även om vi rent orkesmässigt har det tuffare än nånsin så är det ändå bättre mellan oss nu än det varit på ett tag.

Kanske beror det på att vi nu slipper frustrerande konflikter med skolor som saknat kunskap och kompetens om barnens funktionsnedsättningar.

Kanske beror det på att vi nu har känt varandra i just fjorton år och att vi därmed börjar veta vad som fungerar bättre och sämre.

Kanske beror det på att vi hittat bättre strategier hemma och hittat en acceptansnivå för vad vi kan finna oss att leva med.

Kanske beror det på att vi sen i somras drar ett kort varje vecka med små uppgifter att göra för varandra.

40 veckor med lite extra kärlek

Fyrtio kort med små uppmaningar med saker man ska tänka på eller göra för sin partner under en vecka. Små enkla uppgifter i vardagen som hjälper till att uppmärksamma varandra lite mer än vanligt.

För att inte kunna gissa den andres uppdrag och inte heller värdera dennes sätt att utföra sin veckouppgift valde vi att inte läsa några kort i förväg. Vi tar bara det översta kortet varje gång och lägger det sen underst i högen när det är den andres vecka, men man gör såklart det som passar ens egen situation och behov bäst.

Kortleken finns i alla fall att köpa här. (Jag har ingen provision på något jag tipsar om.)

Svårt att veta vad det är som påverkar, kanske är det en kombination av flera saker. Men att vi skulle ha tid för varandra beror det i alla fall inte på. Vi hinner knappt ens prata med varandra om vad som är planerat för det ena barnet så att det andra barnet också ges förutsättningar till att få en bra dag.

Ta hand om er!

Julkalender 2018

Årets julkalender på bloggen blir en bildkalender. Det är tre år sen jag postade inlägg som julkalender senast.

Då gick jag runt på de sista reserverna på reservbatteriet som egentligen redan var tomt och efter lovet blev jag liggande i en utmattning.

Nu var det förstås autismvardagen och inte julkalendern jag blev sjuk av men för att vara lite snäll med mig själv i år, och ändå lyckas med det jag vill, så blir det en bildkalender i år.

En gång om dagen, från idag och fram till jul, postar jag en bild från min vardag som funkisförälder.

  • Det blir bilder som hör julen till.
  • Bilder som hör autismen till.
  • Bilder på saker som händer dagligen.
  • Och bilder på sånt som nästan aldrig händer.

***

Följ Flickan ingen sers julkalender på #julkalender18