7. Bok om skolfrånvaro, Nytorpsmodellen

På en skola i Stockholmsområdet arbetade man under några år fram ett arbetssätt som går under namnet Nytorpsmodellen. Man gick från att hälften av sjundeklassarna hade någon form av åtgärdsprogram till att samtliga elever två år senare gick ut nian med godkända betyg i alla ämnen. Anna Borg och Gunilla Karlsson Kendall skrev senare en bok om hur projektet växte fram.

Bokomslag till boken Utanförskap i skolan, av Anna Borg

I ett utdrag från bokens baksidestext står det: ”Boken är upplagd som en praktisk guide som steg för steg går igenom modellen och förklarar varför och hur. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar löper större risk att misslyckas i skolan och därför fokuserar författarna särskilt på denna grupp.

Nytorpsmodellen kan användas av pedagoger för att tillsammans med elever kartlägga och lösa de skolsvårigheter som uppstår. Mentorer kan använda Nytorpsmodellen för att hjälpa elever att själva utveckla redskap för att klara de ökade kraven på even planering och självständigt arbete. Den har även använts i arbetet med att hjälpa elever med problematisk skolfrånvaro tillbaka till en fungerande skolgång.”

Det här är min favoritbok om skolfrånvaro, eller om hur man kan åtgärda skolfrånvaro. Den beskriver på ett konkret och tydligt sätt hur arbetssättet växte fram. I slutet av boken finns ett Appendix med olika dokument och kartläggningsformulär som de använde sig av. Dessa finns även att ladda ner på Studentlitteratur under extramaterial.

I Anna Borgs föreläsning på 39 min, Fungerande skolgång för barn med NPF , på UR skola kan man få en snabb inblick i hur de arbetade fram modellen. Det som verkligen fastnat hos mig efter att ha sett den är att när de lät både skolpersonal, föräldrar och elever svara på samma kartläggningsfrågor, fast utifrån sitt perspektiv om elevens förmågor och svårigheter så insåg de varför stödet ofta inte når fram till eleven. Skolpersonal skattade ofta eleven högre än vad eleven själv, (och  föräldrar) gjorde. När man upplever att en elev har en högre förmåga än den kanske egentligen har så tenderar man att ge stöd utifrån den förmåga som man upplever att eleven har och missar därför lätt viktiga och avgörande insatser och stödåtgärder som är nödvändiga för att stödet ska nå ända fram till eleven.

Förstår du inte hur jag menar så rekommenderar jag att du tittar på föreläsningen. Anna förklarar det bättre.

 

 

****

Julkalender 2019

I den mån min vardag tillåter kommer jag posta ett inlägg varje dag fram till julafton. Jag kommer varva länkar till sådant som synliggör npf på olika sätt med återblickar till året som varit och inslag från mitt bokmanus om vägen från insikt till diagnos.

3. När barn får känna igen sig

– Tyst, ni måste lyssna på det här. This is kind of how I feel sometimes.

Jag och pappan avbryter samtalet vi upptog i pausen efter något vi just tittat på. På tv:n pratar Freja 10 år om hur det är att ha autism. Barn.se spelade tidigare i år in en serie små filmer där barn och ungdomar berättar vad autism är för dem.

Flickan i vår familj är helt insatt i att hon har autism och ADHD, däremot inte fullt lika insatt i vad det innebär. Därför är alla beskrivningar som ger en igenkänning där andra sätter ord på hur hon upplever världen värdefulla.

Eftersom vi inte såg inslaget från början letade jag upp klippet på SVT play och satte igång det igen, jag ville ju gärna veta vad det var hon kände igen sig i.

– I don’t know. It was just the thing that I heard her say in the beginning.

Tack SVT Play för att ni uppmärksammar autism i forum där det inte vanligtvis syns. Och tack Freja för att du är villig att sätta ord på det som så många barn och unga känner men ofta inte själva kan formulera i ord.

****

Detta är 2019 års julkalender.

I den mån min vardag tillåter kommer jag posta ett inlägg varje dag fram till julafton. Jag kommer varva länkar till sådant som synliggör autism med återblickar till året som varit samt inslag från mitt bokmanus om vägen från insikt till diagnos.

Julkalender – Inlägg 2, Om återhämtning

MineCraft

Vi satt på ett möte för några år sen. Med en för oss, ännu en gång, ny person som i beslutsfattande position skulle avgöra saker som rörde vår dotter.

Precis som det varit varje gång en ny person kommit in i processen har vi ombetts att berätta. Berätta om vår dotter, vad som är svårt, vad hon behöver och vad hon är duktig på. Det sistnämnda har visserligen sällan haft någon stor plats på sådana möten. Framför allt med tanke på att vi från början redan vetat att deras bild av henne redan är att hon är duktig.

Det är inte den sidan vi haft behov av att förmedla till personer som ska hjälpa henne i olika situationer. Vi har behövt förmedla hur det blir när hon inte får det hon behöver. Hur vi märker att hon inte får rätt stöd och hur det påverkar både henne och oss som familj i ett större perspektiv.

Att dygnet och veckan har så många fler timmar än de timmar som dessa flickor kämpar för att hålla ihop och hålla ut i förskolans eller skolans miljö.

Här är liksom kärnan i problematiken för många av flickorna tror jag. Man missar att det finns fler sidor. Man missar att även om man har en funktionsnedsättning så kan man lära sig att hålla ihop så länge man är i en miljö där man måste.

Jag brukar jämföra det med hur vuxna ofta gör när de ska gå på en större tillställning som de kanske egentligen varken vill eller orkar med. En firmafest kanske. Man behöver mingla, umgås med personer som man egentligen inte är så sugen på att prata med. Eftersom man inte har något val så biter man ihop, går dit och gör sitt bästa. Sen när man kommer hem, eller dagen efter, så är man oftast helt slut.

Eller om man mår dåligt eller har en jobbig period på sitt jobb. Man kanske känner sig utfryst, orättvist behandlad av chefen eller helt enkelt bara inte trivs med sina arbetsuppgifter. Även om man mår dåligt av att vara på jobbet, oavsett skäl, så tar man sällan ut sin frustration och ilska på jobbet. Det kommer när man kommer hem. Då är orken slut. Kanske blir man mer arg än man borde på sin partner, ställer högre krav än rimligt på sina barn. Eller också blir man så trött så man bara vill sova.

När det gäller vuxna tycker vi inte att det är så konstigt. Vi har lärt, mer eller mindre, att det är så vi fungerar. Men så fort det kommer till barn som av olika skäl inte orkar med sin skolsituation, då kan vi inte förstå att de, precis som oss vuxna, klarar att hålla ihop i en miljö där det förväntas att de ska hålla ihop och uppvisa ett visst beteende.

Den där rektorn vi satt i mötet med för några år sen, vi trodde att hen skulle ha en viss förståelse för situationen. Vi hade nämligen fått berättat för oss att hen hade privata erfarenheter av npf.

Ni får kanske låta bli att ha så mycket aktiviteter under veckan. Det kanske räcker med någon aktivitet.

Allt vi gjort i flera år under vardagarna var att få henne till förskolan och skolan och sen hem igen några timmar senare. Allt vi gjort på helgerna var att vila. Hon orkade ingenting annat. Vi orkade ingenting annat.

Vår vardag var redan väldigt minimerad för att vi skulle mäkta med. För att vår dotter skulle mäkta med. För att hennes lillebror skulle mäkta med.

När att byta om från pyjamas till vanliga kläder på helgen blir för jobbigt, då är det inte aktuellt att gå på simskola, åka med till affären för att handla, leka med en kompis eller att ha middagsgäster på besök till helgen.

Rektorn hade förstås en välmening i sin rekommendation. Hen saknade dessvärre grund för hur vår vardag, på riktigt, såg ut för att ge oss ett sådant råd. Det är möjligt att det fungerat för dem i deras familj. Hos oss fanns ingenting att välja bort.

Vi bad om att skolan skulle anpassa sig mer så att vår dotter skulle orka mer, både i och utanför skolan. Vi behövde lägga till saker, inte ta bort.

Nu har det gått några år och den här familjens flicka har blivit några år äldre. Vissa bitar är på samma nivå som den alltid har varit. Annat har blivit bättre och lättare.

Framför allt har vi blivit duktigare på att avgöra när det är läge att låta pyjamasen sitta på och låta henne sjunka in i det hon behöver en hel dag.

Återhämtning kan få handla om att sitta i pyjamas och spela Minecraft en hel dag.