Om Lotten

Under min coachutbildning lärde jag mig att om jag vill kunna hjälpa en klient att förändras på djupet, så måste jag också förstå vad det är som händer under ytan hos individen jag coachar. Jag behövde lära mig att förstå att det finns så mycket mer under ytan som påverkar än vad jag kan se. Ofta också mer än vad personen själv kanske är medveten om. Som coach är det min uppgift att hjälpa min klient att hitta svaren som hon eller han behöver för att nå en önskad förändring. Först när jag tillsammans med min klient kan komma fram till vad som är grundorsaken till varför han eller hon agerar på ett visst sätt i vissa situationer kan jag hjälpa dem att hitta andra sätt att förhålla sig till en specifik situation.

I den aspekten är personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, såsom autism eller ADHD, inte så annorlunda än de flesta andra. Om vi vill kunna hjälpa dem att växa och utvecklas gäller det att komma underfund med vad det är som finns under ytan. Hur ser deras sammansättning av svårigheter och förmågor ut? För det vi ser med blotta ögat, symptomen, är bara olika uttryck för det som sker under ytan.

Jag började skriva en blogg om min dotter när jag och hennes pappa insett att hon förmodligen hade autism. Jag behövde en ventil för att pysa ut alla funderingar, frågor, all frustration, trötthet, sorg, kärlek, ilska, framsteg. Skrev jag trötthet och frustration? Bloggen blev med tiden ett bra sätt för mig att formulera allt som hände i vår vardag. Genom bloggen, Rosa Prinsessan, fick jag också kontakt med andra föräldrar som redan hade kommit en bit på väg på sin resa med barn med autism. Det hjälpte mig mycket att förstå vad det var vi levde i, men också att förbereda mig på vad vi förmodligen hade framför oss.

Tillsammans med barnen pappa, Pappan, har vi två barn med autism (”högfungerande”/Asperger) och ADHD. En flicka och en pojke. Mina erfarenheter av att ha ett barn av varje är att det är betydligt lättare att få gehör för en pojkes svårigheter, oavsett vem av dem som har störst svårigheter. Till pojken har jag många gånger fått känna mig som en kompetent förälder inför förskole- och skolpersonal, på ett sätt som jag inte har fått göra när det gäller flickan. Ändå är det hon som fick diagnos tidigt, det är hon som har det svårast och det är hon som alltid har lidit mest av att hon inte får saker att gå ihop.

Jag och Pappan bestämde oss tidigt för att vi ville vara helt öppna med hennes diagnoser. Vi insåg att det skulle bli nog så svårt ändå att få gehör. Idag arbetar jag mest för att få barnens skolgång att fungera. Utöver det har jag ett bokmanus i byrålådan som ligger och väntar på att bli redigerat och ibland föreläser jag också om mitt perspektiv som förälder till en flicka med autism och ADHD.

Flickan ingen ser är mitt avtryck och min del i att göra flickor med autism och ADHD mer synliga. Det måste inte synas för att det ska finnas.

/Lotten Grape

Coach, bloggare och förälder till två barn med autism och ADHD