Flickan ingen ser vill möjliggöra att fler får chansen att upptäcka och förstå flickorna med autism och ADHD och de svårigheter som kommer med dessa funktionsnedsättningar.

Flickorna som ofta har lättare än pojkarna att utan förstå innebörden kunna läsa av vad som förväntas, och därför ofta håller sig under radarn. Flickorna som kanske bara blir utåtagerande inom hemmets fyra väggar. Flickorna som blir utmattade av att vistas i otillräckligt anpassade skolmiljöer. Flickorna som så ofta blir tolkade för något som de inte är. Där man tror att det handlar om depressioner, trots, envishet och ätstörningar. Tillstånd som många gånger i själva verket bara är symptom på flickans grundläggande svårigheter inom det neuropsykiatriska spektrat.

Att inte få rätt stöd och rätt anpassningar leder ofta till en mycket hög stressnivå. Att leva under hög stress under lång tid leder inte sällan till utmattning. Utmattning leder ofta till isolering som leder vidare till depressioner.

Att inte ges chansen till rätt förförståelse eller att få ha kontroll över vad som ska hända, vad man förväntas göra eller förstå varför man ska göra något, leder ofta till att man söker andra sätt att kontrollera sin tillvaro. Det kan te sig på olika sätt. En del gör det genom att vägra upplevda krav så länge de för flickan själv inte ter sig begripligt. Andra väljer att kontrollera det som kan kontrolleras, saker som ingen annan kan styra över – man kanske slutar äta, slutar gå till skolan eller slutar träffa kompisar.

Ett annat vanligt sätt att dämpa sin ångest på är att börja skära sig eller på annat sätt självskada. Vi måste hjälpa de här flickorna att slippa må dåligt.

Den psykiska ohälsan hos flickor med autism är hög. Autism- och Aspbergerförbundets skolenkät 2018 visar att i högstadiet har flickorna betydligt högre frånvaro än pojkarna. I högstadiet är det också runt 70 procent av flickorna med autism som har en omfattande skolfrånvaro. Det borde inte behöva vara så.

Genom att förstå och kompensera för svårigheterna som ligger under ytan kan vi hjälpa flickorna att kunna ha kontrollen över sina egna liv. Ger vi dem den möjligheten kommer deras behov av att styra över sin omgivning minska med all tänkbar tydlighet. Alla vi vuxna som finns i dessa flickors närhet har ansvar för att hjälpa dem med detta. Oavsett om vi möter dem hemma, på fritiden eller i skolan.

Vi gör det lättast och bäst genom att först ta reda på vad deras grundläggande svårigheter består av. När det är gjort ger vi dem stöd och anpassningar och utmaningar på den nivå som man utifrån detta bedömer lämpligt. Allt i samarbete med flickornas föräldrar.

Vi gissar inte, vi chansar inte. Vi utgår ifrån den hon är och vad just hon behöver.

Tack för att just du vill göra skillnad.

/Lotten, Flickan ingen ser