Vad som händer när någon är borta

Vi är lyckligt lottade med att ha en dotter som i alla fall ibland verbalt kan uttrycka saker som är jobbiga för henne. Inte just när det sker, då det naturligtvis hade varit allra bäst om hon kunde förmedla det, men det kan i alla fall komma fram vid andra tillfällen.

Att höra henne berätta att när när jag inte är hemma, eller när någon inte kommer den tid som den har sagt, tror hon att något har hänt mig och att jag kanske är död är inte direkt glädjande att höra. Däremot gör det all skillnad att veta att det är så hon upplever det.

Utan att veta orsaken till oron kan vi inte göra någonting åt den. Mer rätt förståelse kan vi hitta rätt verktyg. Little by little.

Same procedure as…

Note to self:

Om du lämnar flickan på morgonen med cykel och cykelvagn och bara någon gång i förbifarten dagen innan råkat säga att du också ska hämta henne med samma cykel och cykelvagn, kom ihåg vad du har sagt, och ta för guds skull inte bilen för att du kommer direkt ifrån stan.

Risken är överhängande att du blir stående på en parkering utanför skolan, tvåhundra meter hemifrån med en flicka som vägrar åka hem i bilen. Hon och hennes saker åkte nämligen inte bilen dit. De åkte i cykelvagnen. Och då ska de åka i cykelvagnen tillbaka.

Bara utifall någon skulle få för sig att tro att det går bra att byta färdsätt till och från skolan.

Att lära sig nyanserna i känslor. Och om energitjuvar.

I flickans diagnoser ligger per automatik att hon har svårt att reglera sig själv (ADHD). Det innebär att när hon blir glad och exalterad finns det inte några gränser för glädjen och hon kan springa och skutta omkring tills det ibland också går över styr åt något håll. Samma gäller när hon är trött och blir arg. Då finns det inga (eller få) gränser för ilskan och vad hon tar sig till.

Naturligtvis är det okej att bli arg, det blir vi alla då och då (vissa oftare än andra). Det är vad man gör av ilskan som är bra att lära sig strategier kring tänker jag. Och att med tiden förhoppningsvis lära sig förstå innan urladdningen kommer så att man kan välja andra alternativ. För, även om vi har rätt att bli arga och det ibland är nödvändigt för att avreagera sig, innebär det också ofta ett nederlag eller misslyckande de gånger som ilskan går över styr.

Jag har känt ett tag att det skulle underlätta både för henne, och oss, om hon fick större förståelse för att det finns olika lägen i samma känsla. Ibland har jag använt mig av termometern från KAT-kitet, och hon väljer i stort sett alltid glad bild och sätter på tio, oavsett i vilket känslotillstånd hon befinner sig. Förra veckan var ett tillfälle då hon väldigt tydligt var i ett tillstånd före lunch och ett annat efter lunch.

IMG_1032

För att testa hur hon själv såg på det tog jag fram den här skalan av känslor. Vi som iakttagit henne hade valt den rosa för ”dåligt” för tiden före lunch och den gröna bilden för ”jättebra” för tiden efter lunch. Själv skattade hon sig på ”ok”. Hon förstod inte skillnaden alls i humörväxlingarna. Eller, så ville hon bara inte svara på det för att frågan var för svårt ställd.

En annan sak som är svår är att förstå att allt vi gör tar eller ger energi. Ibland har jag lagt upp bilder som på en samtalsmatta för att värdera vad i skolan eller förskolan som varit plus eller minus. Det har funkat okej, men också egentligen varit för svårt har jag märkt. Vi behöver börja med att förstå att ibland kostar aktiviteter vi gör energi och när vi vilar eller t.ex äter så får vi energi.

Flickan har en egen iPad och har börjat förstå konceptet att för att kunna fortsätta titta på den så måste den laddas. Själv har jag noterat att hon blir stressad över när batteriet börjar ta slut, för då kan hon inte titta så länge som hon vill på den.

Jag har därför gått och tänkt ett tag att ”man skulle prata om det som att det är ett batteri på något sätt”. Men eftersom jag själv har lite svårigheter med föreställningsförmåga och att komma till skott har det stannat vid att vara en av alla tankar där uppe i huvudet. Så pratade jag över nätet med Lina som har sidan Kaosteknik, härom kvällen. Vi utbytte erfarenheter och idéer och vips kom hon upp med en bild till mig kring hur batteriet skulle kunna se ut. Någon dag senare hade hon tagit fram en pdf som nu går att ladda ner på hennes sida.

Från början var det bara tänkt att användas för att prata om energibalansen, men när jag höll på att plasta in det och flytta på staplarna insåg jag att det borde gå utmärkt att använda det även till att prata om olika känslor på samma gång. För, hur det än är, vi har ju ofta en tendens att må på lite olika när batteriet börjar bli urladdat.

Så här gjorde jag:

IMG_1037

När batteriet är fulladdat mår man bra och är pigg.

IMG_1035

Under staplarna satte jag upp en skala av känslor från glad till arg.

Så här har jag hittills hunnit använda den:

IMG_1034

Vid tillfällen då något har varit uppenbart jobbigt att göra, har jag plockat bort några staplar och sagt ”För mig tog det här så här mycket energi. Och nu känner jag mig ungefär så här.” Eftersom hon har svårt att avläsa ansiktsuttryck (och jag kanske inte är jättebra på att visa mina) har hon haft någon motkommentar om att det nog inte alls var så. Då har jag behövt förtydliga ”för mig känns det så här inuti mig”.

IMG_1038

Vid ett annat tillfälle var humöret nästan ända nere i botten. Då tog jag fram den och visade på känslobilden för sur/irriterad först. ”Så här känner jag mig nu. Och titta så lite batteri det är kvar när jag känner mig så här. Nu behöver jag ladda på med något som ger mig energi.”

Hoppas det här kan ge några idéer till hur du kan prata om energibalans och känslor med ditt eller dina bar. Berätta gärna hur du gör.

**

Jag funkar som så att jag inte från början vet exakt hur jag kommer att jobba med ett ”verktyg”. Jag kan bara ha på känn att jag borde kunna prata om något utifrån den här vinkeln. Sen uppfinner jag i stunden, utifrån tillfälle och situation.

Jag tänker att det också borde finnas en utveckling här där man kan prata om hur man laddar batteriet. En iPad sätter man in i en kontakt, men hur laddar man en person? Detta är såklart individuellt för var och en, men att ha staplar med mat, mellanmål, vila, ipad och sömn osv tänker jag mig kan vara smart.

Tack Lina, för att du satte bild på mina tankar.

(Tillsammans med barnan kom vi på att det måste synas att man är glad när batteriet är helt fulladdat. Därav det lösa och glada ansiktet som saknas på några av bilderna.)

 

Tema kommunikation – Ett detektivarbete

En flicka äter glutenfritt sen ett tag tillbaka. Omgivningen ser att flickan mår gott av att det och hon får detta även i skolan.

Då flickan har svårigheter med att prova nya saker har de svårt att hitta något som hon vill äta till mellis i skolan. För ett tag sen fick flickan korv med bröd i skolan och familjen fick rapporterat hem att flickan uppskattat brödet. Ett framsteg tänkte familjen. Något nytt att prova på hemmaplan.

– Jag tyckte inte att brödet var så jättejättegott, svarar flickan när mamman berättar att det blir korv med bröd till middag.
– Men skolan sa att du tyckt om brödet?
– Jag sa att det inte var jättejättegott.

Korven serveras till slut i sitt bröd, med ketchup som sig bör, i tron att det nog ändå var ätbart. Flickan hade ju ändå ätit det på skolan. Hon slingrar sig och ställer till en scen om ballonger som inte finns och gör allt annat än sätter sig vid bordet. Ett beteende som brukar infinna sig då flickan vill undvika något som är jobbigt.

– Ska jag ta bort brödet åt dig så du bara äter korven, är det det som är problemet?
– Jaa. Jag sa att det inte var jättejättegott.
– Men skolan sa att du tyckte det var gott?
– Jag sa inte allting!

Sagt och gjort. Brödet plockas bort och korven skärs i bitar. Flickan slår sig slutligen ner på sin stol, drar på sig hörlurarna och slår på sin iPad. Mamman spetsar en korvbit på gaffeln och sätter den i hennes hand. Flickan stoppar den i munnen. Allt är som det ska igen.

Att jobba med ett barn som vill vara andra till lags, trots sina svårigheter, innebär ett stort detektivarbete för att förstå de små små nyanserna i vad som sägs och görs.

Följ länken till Neurobloggarnas sida så kan du läsa fler inlägg om kommunikation.