Lucka 23 – Årets julkalender, ett framsteg

Att vara barn och ha ADHD, den ena med medicin och den andra utan, med en adventskalender med luckor som bara väntade på att öppnas har en månad före jul gett en stressnivå som vi inte tyckt varit värd att ta. Om de öppnat allt samma dag så har det väl fått vara så.

I flera år har det bara varit LEGO-kalendrar som gällt, något år My little Pony till den ena och Dinosaurier till den andra. När alla luckor öppnats har vi sen sällan sett röken av några leksaker eller lek med dem. Personligen har jag tyckt det varit att kasta pengar i sjön, men, om man som npf-förälder börjar med en sak får man snällt och villigt fortsätta med samma, annars kanske det inte blir jul, åtminstone inte någon bra. Och kanske är det just julkalendern som gjort att det blivit en bra jul, då kan man inte bara göra annorlunda.

I år har vi varit i ett litet annat läge än tidigare och framför allt dottern har en ny förståelse för att saker kan göras på olika sätt, och ändå bli bra. Det var i och för sig för att jag bommade köpa den kalender Hon ville ha som jag blev tvungen att hitta på något annat.

När Hon hörde mitt förslag om att få en kalender som bestod av en ”leksak” där hon skulle få en sak per dag av något som hör ihop (jag var ungefär lika dålig på att förklara det då som jag är nu) kom hon själv med idén att det skulle vara kul om hon bara fick sträcka in handen i en kartong utan att se och ta en sak varje dag. Inte mig emot, jag slapp ju slå in 48 små paket.

Eftersom hon behöver vara med och välja för att det ska bli bra (väljer jag fel förblir det oanvänt) fick välja vad hon ville ha och valde slime. Att ingenting var inslaget har vi haft kartongerna och de har inte kunnat öppna allt på samma gång. Det har varit ett litet provrör en dag och en liten kork en annan dag vilket har lett till funderingar och nyfikenhet av vad det egentligen är för något och vad det ska användas till.

I morgon får de kartongerna inslagna med de resterande sakerna i. Sen får vi väl göra experiment och slime i köket istället för julmat resten av dagen antagligen.

Veckans framsteg

Vi verkar ha kommit till en vändpunkt där allt inte längre står alldeles stilla.

Medicineringar börjar hitta en nivå som närmast liknar magi när vi ser hur barnet ifråga plötsligt får tillgång till en uppmärksamhet vi tidigare inte upplevt. Håll tummarna att det kan fortsätta så.

Vi märker också hur viljan att vara i skolan ökar hos Lillebror, fortfarande inte utan förälder, men vi behöver inte vara lika nära eller delaktiga som tidigare.

Den stora har också gjort saker den här veckan som vi inte sett på länge. Vi har upplevt en vilja att göra saker, vara mer aktiv på dagarna och vi har till och med spelat lite sällskapsspel tillsammans.

Helgen har varit väldigt lugn, eller avslagen är kanske mer rätt ordval. Det blev inga adventsstjärnor eller tända ljus idag heller. Trots att det andra advent. Framsteget i det ligger i att det inte känns som ett måste och att vi är okej med att vi gör det när vi har lite ork över.

Idag lyckades vi ta oss iväg på en julmarknad, alla tillsammans. Vi tittade i den butik barnen ville besöka, trängdes med alldeles för mycket folk, snurrade några pokéstop och sen åkte vi hem igen. Skönt.

Veckans framsteg, haussen över julen börjar senare i år

Ett par av dagarna i skolan med Lillebror har jag kunnat sitta i ett grupprum intill klassrummet utan att han har behövt ha koll på mig hela tiden.

Jag börjar våga tro att vi hittat en ADHD-medicin som fungerar för Lillebror. Vi har höjt i några steg nu och det är lite som magi att be honom om någonting. Bara att han svarar på att jag pratar med honom är stort.

Hon har varit lite mer positiv och aktiv i slutet av veckan och vi har också kunnat prata lite om skolan. Inte så att vi har varit där eller bestämt när hon ska dit, men jag har kunnat berätta hur jag tänker att det skulle kunna vara, när hon är redo för det.

Sista dagarna i november har tidigare alltid varit rätt kaotiska. Väntan på att få en julkalender och att julen snart är här har gjort oss alla smått galna, fast av lite olika anledningar. Nu började det inte förrän det faktiskt var 1 december. Vi har till och med lyckats frångå de vanliga LEGO-kalendrarna och gör en annan variant på att få en sak om dagen. Nu har det bara gått två dagar hittills förstås, men än så länge går det över förväntan. Mer om det en annan dag.

Förra veckans framsteg – att kunna tänka sig att gå med på att…

Tanken är att Veckans framsteg ska postas på söndagar, för att göra en summering av veckan som varit. Men eftersom jag istället skrev inlägget om vad ”Veckans framsteg” står för så fick själva framstegen vänta en dag. Här kan du läsa inlägget om Veckans framsteg och varför jag börjat skriva ner dem.

Att kunna tänka sig att gå med på…

Trots att fredagar inte har varit skoldag sen en rätt lång tid tillbaka, ville ena barnet åka till skolan. Inte ens att schemat såg annorlunda ut fick honom att säga nej. Bara för två veckor sen blev vi hemma för att en torsdag innehåll nya moment. I fredags blev han till och med besviken när vi i slutänden inte kunde åka.

Dagen innan hade även det andra barnet gett sitt medgivande till att åka med Lillebror till skolan en stund. Utifrån de två alternativ hon hade att välja på så valde hon att följa med oss till skolan en stund innan vi skulle äta lunch och sen åka till kortis. Det blev till slut för svårt ändå och vi fick ställa in, men bara det att hon dagen innan hade sagt att hon kunde åka dit istället för till Pappans jobb innan vi skulle äta lunch är ett enormt steg framåt..

Vid närmare eftertanke är bara det att vi ens vågade ge henne det som ett förslag ett steg jag för några veckor sen inte kunde se när det skulle vara möjligt.

***