Lucka 10 – Oregelbunden och osynlig röd tråd

Lucköppningen här på bloggen är ungefär lika regelbunden som jag är förmögen att hålla två processer i hjärnan igång samtidigt. En sak måste bli klar först innan jag kan tänka på nästa. Styra uppmärksamheten och skifta fokus är en stor utmaning.

Det kan funka okej i lugna perioder, men när det är för mycket på samma gång och jag är stressad så är det stört omöjligt. Ett konkret exempel är när vi ska åka bort och det ska packas. Jag kan aldrig tänka på min egen packning innan allt det andra som ska göras är klart. Att göra lite här och lite där tills allt är klart går inte. Det kan ju tyckas praktiskt att göra en sak i taget, men jag kan alltså inte ens i tanken planera mitt eget innan det andra är klart. Och det är sällan särskilt praktiskt.

igår kväll släpptes föreläsningarna från Autism- och Aspergerförbundets rikskonferens på UR Skola och vips var det bara kring det tankarna surrade. Hur kommer det vara att se mig själv föreläsa? Vad kommer andra tycka? Vad kommer de som mött oss i olika skolsituationer att tycka? Kommer de ens att titta och vilja ta till sig vår upplevelse av situationen? För det är klart att det finns olika sidor. Självklart är det så att mycket av det som vi har fått till oss under åren är sagt i bästa välmening och utifrån den personens egna förutsättningar. Att jag väljer att föreläsa om det är för att jag vill sprida hur det blir på andra sidan.

Så, eftersom jag nu bestämde mig för att det var lika bra att se på mig själv på tv på en gång (annars skulle jag förmodligen inte tänka på något annat tills det var gjort) tappade jag helt bort tanken på lucköppningen och vips var klockan över midnatt. Min intention när jag startade kalendern var att dagens lucka skulle vara klar för att kunna öppnas på eftermiddagen.

Den här gången tog det tio dagar för hjärnan att komma ikapp och inse att det nog kan vara smart om jag skriver en dag i förväg istället, så att jag har lite spelrum om något skulle inträffa, vilket det ju alltid gör. Får se om jag lyckas bättre med den intentionen.

ps. bilden hör alltså inte alls till texten, men är en sneak peak på historien om hur det kom sig att vår lilla julvarelse flyttade in.

Föreläsningen Flickan ingen ser, ett föräldraperspektiv, finns nu på UR Skola

Idag ligger den ute för allmänheten att titta på. Min föreläsning om våra erfarenheter som föräldrar till en flicka med autism. Ja, inte bara min föreläsning förstås, de andra som föreläste på Autism- och Aspergerförbundets rikskonferens i Linköping 29-30 okt finns ju också där.

Se den, och se alla de andra föreläsningarna från konferensen också, och dela med dig av dem till alla som möter flickor i sina arbeten eller familjer.

 

Direktlänk till min föreläsning: Flickan ingen ser, ett föräldraperspektiv

Länk till alla föreläsningarna finns här: UR Skola under UR Samtiden – Flickor och kvinnor med autism.

 

 

Autismkonf18 – om kvinnor och flickor med autism

Flickan ingen ser – ett föräldraperspektiv

Två fantastiska dagar med föreläsningar som enbart har handlat om flickor och kvinnor med autism är snart slut.

När jag landat lite ska jag försöka sammanfatta mina tankar och upplevelser men vill skriva ett par rader redan nu.

Det har varit många som kommit fram till mig efter min föreläsning och tackat för att jag delade med mig av mina erfarenheter som förälder. Jag är glad att jag verkar ha nått fram, trots att jag blev tvungen att skära hårt i det jag skulle berätta. Det finns så mycket mer att berätta. Men det får vara allt för nu. Tack!

#autismkonf18

En om dagen

Om fyra veckor har jag hållit en föreläsning på Autism- och Aspergerförbundets Rikskonferens i Linköping. 

Om allt går som jag har tänkt så kommer de som var där fått ta del av min resa som förälder till en flicka med autism. Hur det började med att vi trodde hon var som ”alla andra” i hennes ålder, bara mer aktiv och mer intensiv. Hur vi genomgick utredningar med delade meningar om vad som var skälet till hennes beteende. Jag har också berättat om hur sjukt svårt och stressande det har varit att kämpa för att hon skulle få de anpassningar hon varit i så stort behov av och vart det till slut förde oss.

***

Jag har varit sjukskriven i långa perioder med korta försök till att komma igång igen, antingen via arbete i eget företag eller genom att plugga. Sen i januari -16 har jag varit sjukskriven på heltid. Läkandeprocessen och tillfrisknandet har tagit väldigt lång tid. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag är på banan igen, men jag är i alla fall mer på benen nu än inte och jag känner att jag är redo att göra ett nytt försök. Med nya erfarenheter och en större insikt i hur jag själv fungerar och vad jag behöver för att orka i bagaget.

Jag hoppas därmed att jag ska lyckas återkomma här med kortare eller längre inlägg här i alla fall en gång i veckan.

För att dra igång mig själv och samtidigt skapa ett nödvändigt fokus på min och flickans resa genom åren har jag för avsikt att varje dag under oktober reposta ett gammalt inlägg alternativt skriva något kort om dagens vardag.

Vill du följa mig eller lämna en kommentar här så blir jag glad. Dela också gärna med dig till andra om det jag skriver är något som du önskar att fler skulle läsa eller förstå.