11. Skildringar av en tuffare vardag

Inlägget När kraften tar slut är en av texterna ur det bokmanus som jag önskar jag hade tid och kraft till att komma igång och arbeta med igen. Inser att jag nog missade att få med det till inlägget. Inte desto mindre är det en skildring av min situation, för sju år sedan.

Jag tog mig vidare trots att det kändes som att kraften tog slut den där dagen för sju år sedan, precis just idag faktiskt. Vad fanns det egentligen för alternativ? Vad hade hänt om jag hade trillat ihop i en hög och inte orkat gå upp på dagarna längre?

Som så många andra funkisföräldrar också beskriver så var det bara att fortsätta kämpa. Man skalar av saker som man anser är mindre viktiga, så att man klarar sig ett tag till. Tills kraften tar slut igen något halvår eller år senare och man gör samma sak igen, man nedprioriterar saker som inte är måsten. Tills det slår till ännu en gång och man tvingas att se över sin situation ytterligare en gång. Vad finns det mer att ta bort?

Tid för vänner, träning, tid för sig själv, eller möjlighet och ork att träffa familj och släkt. Allt sånt får komma senare, när man fått saker att flyta lite bättre för barnet eller barnen i skolan. Om det nu var så att det någon gång också blir bra för ens barn i skolan.

Till slut har man skurit ner på det mesta som går att skära bort.

Och så där håller det på, tills det uppstår något som gör att man kan slappna av lite grann. Det kan vara att barnets förskole- eller skolsituation förbättras på ett sådant sätt så att man inte måste strida för varje anpassning eller särskilt stöd.

Det är först när detta sker som det finns möjlighet att tillåta sig själv att känna efter. För mig gick det ytterligare tre år innan kraften tog slut på allvar.

*****

Detta är 2019 års julkalender.

I den mån min vardag tillåter kommer jag posta ett inlägg varje dag fram till julafton. Jag kommer varva länkar till sådant som synliggör autism med återblickar till året som varit samt inslag från mitt bokmanus om vägen från insikt till diagnos.

3. När barn får känna igen sig

– Tyst, ni måste lyssna på det här. This is kind of how I feel sometimes.

Jag och pappan avbryter samtalet vi upptog i pausen efter något vi just tittat på. På tv:n pratar Freja 10 år om hur det är att ha autism. Barn.se spelade tidigare i år in en serie små filmer där barn och ungdomar berättar vad autism är för dem.

Flickan i vår familj är helt insatt i att hon har autism och ADHD, däremot inte fullt lika insatt i vad det innebär. Därför är alla beskrivningar som ger en igenkänning där andra sätter ord på hur hon upplever världen värdefulla.

Eftersom vi inte såg inslaget från början letade jag upp klippet på SVT play och satte igång det igen, jag ville ju gärna veta vad det var hon kände igen sig i.

– I don’t know. It was just the thing that I heard her say in the beginning.

Tack SVT Play för att ni uppmärksammar autism i forum där det inte vanligtvis syns. Och tack Freja för att du är villig att sätta ord på det som så många barn och unga känner men ofta inte själva kan formulera i ord.

****

Detta är 2019 års julkalender.

I den mån min vardag tillåter kommer jag posta ett inlägg varje dag fram till julafton. Jag kommer varva länkar till sådant som synliggör autism med återblickar till året som varit samt inslag från mitt bokmanus om vägen från insikt till diagnos.

Adventsljusstake i fönster med blandade barnsaker omkring

2. Apropå julfint

Angående det här med att ha julfint i kombination med barn som inte tycker om när saker förändras. Och föräldrar som är så slutkörda att det inte är tal om någon extra städning inför varken advent eller jul.

Ibland får livet handla om att prioritera. I år prioriterade vi, liksom vi gjort även tidigare år, att ställa fram adventsljusstakar och hänga upp stjärnor, så att vi fick till det lite mysigare ljuset på mornar och kvällar. Det där med att plocka undan i fönsterkarmar eller på bord inför julpynt är sååå ute. Det får vi ta någon annan gång, när det verkar vara något vi vill prioritera.

I ett fönster har vi nu nämligen både påsk och advent på en och samma gång, och en klädvårdsrulle. Av någon oförklarlig anledning fick flaskan med såpbubblor en annan plats när jag ställde fram ljusstaken. Den hade väl kunnat samsas med de andra sakerna den med. Bra att ha-prylar liksom.

 

****

Detta är 2019 års julkalender.

I den mån min vardag tillåter kommer jag posta ett inlägg varje dag fram till julafton. Jag kommer varva länkar till sådant som synliggör autism med återblickar till året som varit samt inslag från mitt bokmanus om vägen från insikt till diagnos.

1. Tidigare än vanligt

Röd julgardin med änglar
Julgardin med änglar

– Så här tidigt tar vi aldrig fram julsakerna.

– Jo, svarar jag i ett försök att verka övertygande. Adventsstjärnor och ljusstake brukar vi ta fram till första advent.

– Nej, svarar hon. Det gör vi inte. Inte så tidigt som den första december.

Vem jag trodde att jag kunde lura med att vi brukar ”ta fram julen” redan till första advent vet jag inte, förmodligen mitt eget ego som gärna vill tänka att vi haft tid att planera och få till både städning och julkalendrar. Men, det är tur jag har den där lilla som håller koll på mig. Rätt ska vara rätt.

I år har jag i alla fall lyckats få upp ett par julgardiner. På första advent. Mest var det nog för att köksgardinen verkligen, verkligen, behövde tvättas och för att vi fortfarande inte fått upp gardinerna i vardagsrummet efter att vi tvättade dem i somras.

Så nu har vi i alla fall julgardiner. Till sommaren kanske vi har tagit ner dem igen.

****

Detta är 2019 års julkalender.

I den mån min vardag tillåter kommer jag posta ett inlägg varje dag fram till julafton. Jag kommer varva länkar till sådant som synliggör autism med återblickar till året som varit samt inslag från mitt bokmanus om vägen från insikt till diagnos.