En ögonblicksbild

 

Jag frågar Lillebror om han vill ha en halv banan. Han svarar ja men när jag lägger fram den avbrutna bananen i skalet skjuter han den smått äcklat ifrån sig.

– Det är ingen som ätit på den. Den är bara avbruten, svarar jag som någonstans vet vad han tänker. Tror jag.
– Smoothie, säger han. Jag vill ha smoothie.

Det var ett tag sedan han åt frukost och det är ännu några timmar kvar till lunch. Jag mixar en banansmoothie med den halva biten banan, en äggula och hans Soygurt vanilj. Han gläds och fascineras åt att sugröret står rakt upp när jag ställer fram den till honom. När smoothien är slut reser han sig hastigt från bordet.

– Fixa en ny smoothie till mig medan jag går på toa.
– Nejmen hörrududu, säger jag med den där tonen jag använder när något nog inte blev riktigt som man tänkt. Nu förstod jag nog inte vad du sa. Vad var det du ville?

Insmickrande kryper han upp i min famn för en kram och ler lite urskuldande.

– Kan du göra meeer smoothie till mig, när jag går och kissar? Snääääälla.
– Jahaaa, var det det du ville, säger jag fast vi båda vet att jag visste redan från början vad det var han ville. Ja, det kan jag väl göra, för att du ber så snällt.

Han krånglar sig ner från mitt knä och springer, såklart, mot toaletten. Mitt i steget vänder han sig om

– Se till så att det inte blir för mycket bara. För jag är ganska så mätt.

***

Ett samtal i all sin enkelhet. När samspelet fungerar och när mottagaren kan läsa av vad som är viktigt i sammanhanget.

Och en lillebror som vet precis vad han vill och hur han ska få det som han vill ha det.

Tankar under natten

Jag hör dina barfotasteg i hallen. Snabbt pilar du över golvet. Du är som vanligt inte särskilt försiktig och tyst när du kommer. Men du ropar aldrig efter oss från sängen. Du bara vaknar och kliver upp.

Det är på stegen jag hör att det är du. Små och snabba innan du lyfter på pappas täcke och kryper ner intill hans varma kropp. Men inatt slänger du dig ner mellan mig och pappa. Värmen sprider sig i min kropp när jag känner att inatt är det mig du väljer. Det är mig du vill vara nära. Du säger; Lägg på täcket, på det där oundvikliga sättet då det inte går att neka dig något, trots att du aldrig är särskilt vänlig när du beordrar oss.

Halvsovande ligger jag kvar med ryggen mot mitten. Jag lyfter på täcket så det ska täcka även din lilla nätta kropp. Du tystnar och bökar en stund. Verkar inte hitta någon bra ställning. Så känner jag en handflata mot mitt huvud, som att du vill att jag ska flytta på mig. Jag drar mitt långa hår åt sidan då jag tror att det kittlar dig i ansiktet. Det hjälper inte och du fortsätter att trycka bort mitt huvud. Är det min kudde du vill ha nu? Halvsovande säger jag ifrån. Jag har inget emot att du vill ligga nära mig och sova, men min kudde, den vill jag ha i fred. Du svarar mig med; Vill bara krama dig.

Åh, älskade lilla du. Van vid att din storasyster mest vill ta plats utan att mysa fräste jag för att få dig att sluta. Nu släpper jag in din mjuka hand under min nacke. Den andra lägger du över mitt ansikte och så klappar du mig mjukt på kinden. Dina andetag mot min nacke blir tyngre och när du sakta sjunker in i drömmarnas land ligger jag vaken och funderar över hur du kan vara så klok. Du vet så intuitivt vad du behöver och du vet hur du ska uttrycka dig för att få vad du vill. Jag tänker att vi måste ha träffats förut.

Att just du kom till mig den där lördagen en mörk höstnatt för några år sedan kan inte ha varit en slump. Att ha dig lär mig så mycket och jag önskar jag också kunde ge dig mer av allt det du behöver på din resa genom livet.

Du har fått en stor och viktig roll här i livet. Som lillebror till Vilda har du många utmaningar att tampas med. Men det är inte allt. Det är också en stor gåva att ha en storasyster som fungerar lite annorlunda än de flesta andra. Du kommer ha stor nytta av allt du lär dig på vägen. All den kärlek du får och också ger. All den ödmjukhet inför livet du får. Att du får lära dig att inte ta saker för givet. Allt du får lära dig av att vara diplomatisk.

Jag önskar bara att du inte behövt hamna så i skuggan av hennes stora svårigheter. Älskade lillebror. Jag är så glad att det är just dig jag har i mitt liv.

*******

Detta är ett inlägg på temat syskon som är Neurobloggarnas tema för den här och nästkommande vecka. Här kan du läsa fler temainlägg.

Det är också ett utdrag ifrån den bok som jag jobbar med och hoppas kunna färdigställa i alla fall lite mer under sommaren.

Samtal med en liten pojke


– Det är fyrtioåtta rosa såna här mamma, sa han efter att ha räknat sig ett varv runt rockringen som ligger oanvänd på golvet.
– Jaså, är det, hur många ploppar är det på varje färg då?
– Det är sex. Det ser jag, för det är tre på varje sida.
– Bra, svarade jag.
Samtidigt som jag vet att det egentligen inte är någon utmaning för honom blir jag nyfiken på att fråga vidare.
– Hur många såna delar är det på hela rockringen då?
– Det är åtta, sa han efter en snabb koll, varefter han blixtsnabbt drog en egen slutsats av uppgiften.
– Nu vet jag. Sex åtta gånger, det är fyrtioåtta!

Och till hösten ska han börja i förskoleklass. Det blir nog en härlig utmaning, för fler än för bara honom själv att få honom intresserad av att fylla i arbetsblad med bokstäver och siffror.

Funderingar om livets sammanhang

Ibland måste jag bara göra små avsteg i mina inlägg kring flickor för att delge funderingar från familjens andra barn.  

Pappan och minsta barnet satt i bilen på väg hem från förskolan en dag. Barnet är i den nyfikna och frågvisa åldern om fem år. Frågvis och funderande över alltings samband på ett helt annat sätt än vad flickan i familjen någonsin har varit. 

– Pappa, får man gifta sig med sin syster? 

– Nej det får man inte. 

– Får man gifta sig med två personer då?

– I vissa länder får man ha fyra fruar om man vill. 

– Det är ju bra. Då kan en laga mat. En kan passa barnen och de andra kan leka med bilbanan. Om de har en. En sån som vi har. 

***

Lite senare vid sänggåendet låg mamman och pojken i sängen och pratade. Pojken funderade över hur det kan bli natt och sen bli dag igen. Mammans försök till att vara pedagogisk och visa jordklotet på Global Times app där man kan se var solen skiner just nu och vrida på klotet för att se var det är dag och var det är natt, fungerade inte riktigt. 

Nytt försök. För att se sammanhanget mer visuellt letade mamman då upp en bild över solsystemet och berättade utifrån den hur jorden snurrar runt solen och månen snurrar runt jorden.

– Nu vet jag, sa han glatt. De är vänner med varandra allihop.

Som en sista förstärkning fick paddan agera sol och en McDonaldspingvin fick agera jorden. Paddans ljus lyste upp pingvinen och genom att snurra på pingvinen kunde de konstatera var på pingvinen det var natt och dag. 

Sen var det sovdags.