Det är snart sex år sen vi bytte ut vetemjöl mot glutenfria alternativ. Båda barnen mådde klart bättre av den förändringen. Lillebror blev av med eksem på mindre än två veckor och Vildas hyperaktivitet minskade så dramatiskt så skolan trodde att vi ändrat i hennes medicinering. Det var som att hon blev av med en sorts inre fysisk stress så det har varit lätt att fortsätta och hålla fast vid att bara erbjuda glutenfria alternativ, trots att ingen av dem via blodprov visat att de är överkänsliga.
Att det tar tid för henne att acceptera förändringar, det har vi erfarit många gånger om genom åren, men att det skulle ta över ett år innan vi hittade ett pannkaksrecept som hon accepterade var mer än till och med jag trodde. Vi har sen kämpat på i flera år för att hitta alternativ som hon kan tänka sig att äta. Dessvärre är hon av sorten som äter mindre när hon mår dåligt och slutar hon med något är det inte självklart att hon börjar med något annat.
Så nu när vi efter nästan sex år är nere på en mycket minimal repertoar i matintaget har jag bestämt mig för att vi får prova att sätta in gluten igen. För är det något hon kan uttrycka om varför hon inte vill eller kan äta så är det att hon tyckte det var bättre innan vi slutade med gluten.
När jag idag serverade pannkakor med både vetemjöl och vanlig mjölk slank allt ner i en väldig fart. Har sällan sett henne äta med en sån aptit.
– This was a good change. I liked this.
Vi får nog bara finna oss i att vissa saker vänjer hon sig helt enkelt inte med, oavsett hur länge vi försöker. Andra, när de är rätt, går hur bra som helst att acceptera och vänja sig vid.
****
Detta är 2019 års julkalender.
I den mån min vardag tillåter kommer jag posta ett inlägg varje dag fram till julafton. Jag kommer varva länkar till sådant som synliggör autism med återblickar till året som varit samt inslag från mitt bokmanus om vägen från insikt till diagnos.
FLICKAN INGEN SER 