Lucka 3, De osynliga barnen

Idag har det mesta kretsat om Kalla faktas program De osynliga barnen. Det började med inslaget på Nyhetsmorgon på TV4 där Kerstin Wersäll från TV4 och Jiang Millington, förälder och engagerad i nätverket Barn i Behov, pratar om kvällens Kalla fakta.

Programmet som handlar om de över 5500 barnen i Sverige som har slutat gå i skolan.

Om samhället som inte tar ansvar.

Om Skolverket som säger att kommunen och skolorna bär ansvar att ge eleverna det stöd de behöver, men även att de själva också misslyckats eftersom de inte lyckats stötta skolorna på rätt sätt.

Om barnen och familjerna som trasas sönder, som slits isär och som står helt utanför arbetsmarknad och annan tillhörighet i samhället.

Om nationalekonomen Ingvar Nilsson som säger att kostnaden för dessa barn på sikt kommer uppgå till 15 till 20 miljarder kronor, i en snäll beräkning. Räknar han in svårare, mer komplexa fall, så hamnar kostnaden på 20 till 30 miljarder kronor.

Hade jag haft utrymme och ork idag så hade jag skrivit till kommun, förvaltning, politiker och tjänstemän för att fråga hur just min kommun ska hjälpa de ”hemmasittande” eleverna tillbaka till en skola de har rätt att få undervisning i.

Men idag gick det inte. Idag har tankarna varit på annat håll.

När en elev inte fått det stöd den har rätt till, när föräldrar har anmält till Skolinspektionen och huvudmannen har gett sina alternativa sanningar till svar.

När Skolinspektionen gett kritik, men avstått från att göra ingripanden eftersom kommunen (precis innan beslutet från Skolinspektionen skulle tas) tog beslut om att placera eleven i annan skolform.

När det enda huvudmannen ombeds att göra efter att eleven på nu elva år stått utan undervisning i ett och ett halvt år, är att den 3 december redovisa till Skolinspektionen hur elevens skolsituation ser ut.

När elevens rätt till undervisning fortfarande inte kan tillgodoses, ens inom ramen för den anpassade grupp som eleven nu är placerad i, på grund av att den gamla skolans misslyckande gjort att eleven helt tappat tron på att någon skola är värd att gå till.

När föräldrarna än en gång har ett förslag på en lösning de tror på (det sista halmstrået) som ingen kan ge svar på vem som ska ta kostnaden för.

När Socialförvaltningen får kopplas in för att utreda om de kan stå för den insatsen. Hur lång tid den utredningen tar är det ingen som vet.

Under tiden som föräldrarna väntar, en termin till, är deras huvudsakliga mål att få barnet att skratta några gånger varje dag och att däremellan försöka räcka till för syskon, sig själva och varandra.

När det är så här vardagen ser ut, då är man rätt så nyfiken på hur en huvudmans redovisning till Skolinspektionen om en ”hemmasittande” elevs nuvarande skolsituation ser ut. Är det ens självklart att föräldrarna som ursprungligen gjorde anmälan får ta del av den?

Ledsen att dagens lucka blev så sen. Det gick helt enkelt inte snabbare än så här idag.

Hjälp mig gärna att dela.