Veckans framsteg, haussen över julen börjar senare i år

Ett par av dagarna i skolan med Lillebror har jag kunnat sitta i ett grupprum intill klassrummet utan att han har behövt ha koll på mig hela tiden.

Jag börjar våga tro att vi hittat en ADHD-medicin som fungerar för Lillebror. Vi har höjt i några steg nu och det är lite som magi att be honom om någonting. Bara att han svarar på att jag pratar med honom är stort.

Hon har varit lite mer positiv och aktiv i slutet av veckan och vi har också kunnat prata lite om skolan. Inte så att vi har varit där eller bestämt när hon ska dit, men jag har kunnat berätta hur jag tänker att det skulle kunna vara, när hon är redo för det.

Sista dagarna i november har tidigare alltid varit rätt kaotiska. Väntan på att få en julkalender och att julen snart är här har gjort oss alla smått galna, fast av lite olika anledningar. Nu började det inte förrän det faktiskt var 1 december. Vi har till och med lyckats frångå de vanliga LEGO-kalendrarna och gör en annan variant på att få en sak om dagen. Nu har det bara gått två dagar hittills förstås, men än så länge går det över förväntan. Mer om det en annan dag.

Lucka 2, otillräcklig

Idag vill jag inte vara med. Jag har en hög med kallelser, utredningar och protokoll som behöver gås igenom. Så fort jag kommit igenom den tjocka muren av motstånd och ska ta tag i det så pockar vardagen på och jag måste återgå.

I morgon är det måndag igen och ännu en vecka där jag måste slåss med det dåliga samvetet över att om jag hjälper den ena så hamnar den andra på undantag, igen.

Veckorna fram till jul har jag tre egna vårdbesök (nej, det blir inte så bra att skjuta upp dem), vi har ett eller två vårdbesök för barnen, ett SIP-möte och ett möte på Soc. Plus några tillfällen som vi tror att dottern skulle uppskatta att komma till skolan, om mamman bara orkar merarbetet det innebär att motivera, locka och anpassa för att hon ska kunna tänka sig att vilja åka dit.

Soc ska avgöra om det ska inledas en utredning angående den anmälan som gjordes efter senaste SIP-mötet då vi påtalade att vi behöver vara fler personer. Vi kan inte lösa att både ta hand om, och försöka få igång barnet hemma, samtidigt som vi ska hjälpa barnet som är under inskolning att få en trygg och bra start där, samtidigt som vi ska kunna sköta arbete eller rehabiliteras från sjukskrivning. Muren jag har framför mig just nu är bara hur sjutton vi ska få till att kunna vara på ett möte på Soc klockan nio på morgonen.

Hela alltet handlar ju om att nån av oss behöver finnas med barnen 24/7 på grund av att kommunen inte gick in med nödvändiga insatser/åtgärder i tid.

Så, nja, nån vidare adventsstämning kommer jag inte dela med mig idag.