”Det går ju bra utan, så det behövs inte”

Den där känslan när inga ord i världen får henne att göra det vi säger. När frustrationen ökar i takt med att tiden går och tankarna på ”men hon veeeet ju vad som gäller” snurrar i huvudet.

Det är då jag kommer på mig själv, igen, att ansvaret ligger på mig. Hon ”skulle om hon kunde”. Jag tar fram blocket jag har just för detta, men som legat orört på bordet i säkert två veckor. Hastigt ritar jag upp en timme (cirkeln) och delar in den med tiden hon hittills fått på timstocken samtidigt som jag sätter ord på vad hon gjort. Så ritar jag till hur lite tid som är kvar att göra allt det som hon ännu inte har gjort (det röda).

Hon tar pennan och fyller i detaljen jag missat. Ränderna på skorna, såklart. Sen springer hon in i sovrummet och blir klar i ett nafs. Kanske inte exakt i tid, men iaf utan mer tjat och frustration från oss vuxna.

Det är då jag inser, igen, att det går inte att tänka ”det går ju så bra nu, så vi behöver inte det visuella stödet”. Den känslan…

//Min egen fb-status den 2 oktober 2013

En om dagen

Om fyra veckor har jag hållit en föreläsning på Autism- och Aspergerförbundets Rikskonferens i Linköping. 

Om allt går som jag har tänkt så kommer de som var där fått ta del av min resa som förälder till en flicka med autism. Hur det började med att vi trodde hon var som ”alla andra” i hennes ålder, bara mer aktiv och mer intensiv. Hur vi genomgick utredningar med delade meningar om vad som var skälet till hennes beteende. Jag har också berättat om hur sjukt svårt och stressande det har varit att kämpa för att hon skulle få de anpassningar hon varit i så stort behov av och vart det till slut förde oss.

***

Jag har varit sjukskriven i långa perioder med korta försök till att komma igång igen, antingen via arbete i eget företag eller genom att plugga. Sen i januari -16 har jag varit sjukskriven på heltid. Läkandeprocessen och tillfrisknandet har tagit väldigt lång tid. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag är på banan igen, men jag är i alla fall mer på benen nu än inte och jag känner att jag är redo att göra ett nytt försök. Med nya erfarenheter och en större insikt i hur jag själv fungerar och vad jag behöver för att orka i bagaget.

Jag hoppas därmed att jag ska lyckas återkomma här med kortare eller längre inlägg här i alla fall en gång i veckan.

För att dra igång mig själv och samtidigt skapa ett nödvändigt fokus på min och flickans resa genom åren har jag för avsikt att varje dag under oktober reposta ett gammalt inlägg alternativt skriva något kort om dagens vardag.

Vill du följa mig eller lämna en kommentar här så blir jag glad. Dela också gärna med dig till andra om det jag skriver är något som du önskar att fler skulle läsa eller förstå.