Och ibland kan det bli så att när någon som har sin profession inom autism, efter att ha observerat ett speciellt barn ett par timmar på skolan, säger ”oj, jag ser att hon har det riktigt tufft”, så börjar föräldern att gråta.
Inte för att det direkt kom som någon överraskning. Utan bara för att någon talar om att de ser det som föräldern ser. Och som rakt och ärligt säger som det är.
Jag är inte blind. Jag hittar inte på. Jag överdriver inte.
Och ändå…
FLICKAN INGEN SER 