Behovet av tydlighet. Extrem tydlighet. Och en gnutta tålamod.

Efter en utflykt där det klappades på djur var det läge att tvätta händerna efter hemkomst. Upplevelsen från alla djur och mängden människor hade märkbart påverkat balansen i uppmärksamhet, koncentration och humör.

Flickebarnet är alltid väldigt detaljstyrd och hakar upp sig på enstaka ords betydelse när man berättar något för henne. Har hjärnan då redan fått jobba extra mycket sjunker den redan låga förmågan till att generalisera till en nivå där ingenting i en mening kan bli fel för att hon ska förstå helheten och sammanhanget. Stämmer inte varje liten detalj så går inte budskapet fram.

Idag tänkte mig därför lite extra noga för innan jag presenterade min plan.

”Eftersom vi varit borta och du har klappat kor och får och lamm behöver du tvätta händerna.”
”Jag har inte klappat kor. Jag har klappat en ko.”

Fail. Nytt försök. 

”Helt rätt, eftersom du klappat en ko och ett lamm behöver du tvätta händerna.”
”Hur vet du att det bara var ett lamm jag klappade? Man kan inte se skillnad på dem faktiskt.”

Fail. Igen. Av mig. Nu då?

”Eftersom du klappat en ko och lamm, behöver du tvätta händerna.”
”Jaha, men då gör jag det i köket i så fall.”