Ett annat sätt att tänka

Ibland får man helt enkelt ändra på de planer som är gjorda för egen del. Särskilt när de ligger lite utanför de vanliga rutinerna och barnet ifråga kommer hem i en status där ingen som helst spontanitet eller flexibilitet föreligger. Då är det bara att backa. Aldrig går det att veta vad som lurar runt hörnet…

Å andra sidan är det då jag får den bakvända insikten. Npf-familjer kan visst vara flexibla och spontana, vilket jag ofta hävdar är en av uppoffringarna man får göra när man har ett barn som kräver lite extra anpassningar. Vi är det bara utifrån en annan vinkel än ”standard”-familjen.

Deras spontanitet och flexibilitet utgår kanske snarare (ja, för jag vet ju faktiskt inte helt och hållet) från lust och infall medan npf-familjen är flexibel enbart utifrån barnets förmåga och dagsform.

Beteendet är detsamma, utfallet två olika. Precis som det kan vara för olika barn med samma svårigheter och diagnoser. Döm dem inte bara utifrån vad du ser. Det ligger ofta så mycket mer bakom. Hur nu detta hängde ihop med det första, men det verkade bra när det dök upp där inne i huvudet.