Svårt att komma undan sanningen

– Är det här kyckling mamma? frågar hon när att hon lyckats pilla bort allt skal på ett kokt ägg.
Bara det att hon gav sig på att skala ägget är en bedrift i sig. Men även att hon intresserar sig för vad det faktiskt är hon har framför sig. Jag är däremot inte helt säker på att jag gillar själva samtalsämnet.
– Nej, det är ju ett ägg.
– Men skulle det ha varit en kyckling?
Tankarna för mig plötsligt till en måltid för bara några dagar sen. Ett skalat ägg utan gula på en tallrik. Skeden i min hand som bit för bit matade henne med den delade äggvitan medan hon var fullt upptagen med något annat. Ett tappert försök att få i henne lite omväxlande näring än den kalla ostekta Kumlakorv hon för tillfället äter fem dagar av sju.
– Nja, det där hade inte kunnat bli en kyckling eftersom en höna inte ruvat på ägget.
– Men är det här, säger hon och petar på den gummiaktiga vitan, är det här kyckling? Det här vita?
– Nej, det är ju ett ägg. Innan man kokar ägget ser det inte ut så här.
Hon ser på mig med en min som avslöjar att hon trots sina snart åtta år faktiskt inte vet hur ett ägg ser ut innan det kokas.
– Men det skulle ha blivit en kyckling?
– Nej, inte just det där ägget. För hönan fick inte behålla sitt ägg.
– Fick den inte?
– Nej, för att man tar ägget ifrån hönan för att vi ska få äta ägg.
– Va? Så det här är ett hönbarn?
– Nej. Hönor värper ägg. Det kommer ut ur… rumpan. För att det ska bli en kyckling måste hönan ruva på ägget. Tar man ägget ifrån hönan så kan det inte bli någon kyckling.
– Som pingviner. Jag tycker att pingviner kan ruva på hönägg och hönor kan ruva på pingvinägg, konstaterar hon glatt och lägger ägget en bit ifrån sig.
– Ska du inte ha ägget du skalade?
– Näpp.

Jag inser att den där gången vi matade henne med äggvita för en vecka sen var den sista på väldigt väldigt.

Snälla mänskligheten, berätta inte för mitt barn att pannkakor innehåller ägg. Och berätta för guds skull inte vad vad man fyller korvskinnet med.