Jag har kommit på att det blir mycket lättare att acceptera min vardag med telefonsamtal, mötesbokningar, läkarbesök, skolmöten, hab-möten, samverkansmöten, kortidsboendemöten, förberedelser inför alla dessa möten samt alla anpassningar, uppoffringar och förberedelser jag gör just för barnet i fråga, om jag ser det för vad det faktiskt är. Ett heltidsjobb.
Det hade varit trevligt att få vara bara mamma.
Såå sant!!! Att jobba 100 % på jobbet och vara 100% i jobb hemma plus den där ”vanliga mamman” till en hög andra barn…. Konstigt man går i väggen?
(Och ändå gör man aldrig tillräckligt!)