Om man tolkar bokstavligt och dessutom är noga med regler och inte vill riskera att göra fel, då är det viktigt att ta reda på vad som faktiskt gäller.
I veckobrevet från skolan står att barnen på den förestående friluftsdagen behöver ha med sig skidor, pulka, hjälm och matsäck. Hon har ingen pulka, och tycker inte särskilt mycket om att åka just pulka. Däremot åker hon gärna på en bräda, när hon väl lyckas ta sig över tröskeln att komma ut, med allt vad påklädning av vinterkläder det innebär. Men en bräda är inte en pulka. Hon pustar ut när hon hör att friluftsdagen inte är förrän i mitten på veckan, för då hinner hon fråga fröken om hon får ha med sig en bräda istället för en pulka. Att vi har förmågan att kategorisera pulkor och åkbrädor som liknande åkdon på snön, hjälper inte henne. Fröken har satt upp en regel för vad som gäller. Regler är till för att följas. Mamma och pappa kan inte veta om frökens ”regel” om att man behöver ha med en pulka är okej att ändra på eller inte.
En bräda är en bräda och en pulka är en pulka.
FLICKAN INGEN SER 