Det är en fördel när man ska prata med sitt barn, flicka eller pojke, med autism att man vet att barnet förstår de ord man använder. Annars blir det lätt så att barnet svarar positivt på tillsägelser eller instruktioner och sen händer ändå ingenting. Ibland kanske man pratar om att ta ansvar för att saker ska bli gjorda eller säger att man faktiskt bara vill hjälpa genom att påminna.
När man sen tar tjuren vid hornen och kämpar med att motivera ett rastlöst barn som har ett uppmärksamhetsfönster på ungefär trettio sekunder att lyssna och titta på ett seriesamtal om en föregående händelse, händer det att man inser att barnet långt ifrån varken har förstått ordet ansvar eller att det finns olika sätt en förälder kan hjälpa sitt barn på. För att inte säga att förstå kopplingen emellan, eller att ens minnas, vad som hände innan diskussionen eller bråket uppstod.
Det är inte bara en fördel, det är en avgörande faktor skulle jag vilja påstå, för att nå framgång i samtalen med sitt barn. Och ta för g´s skull inte för givet att barnet förstår bara för att barnet är verbalt och har pratat felfritt i ända sen det talet kom igång vid ett års ålder. Den dåliga språkförståelsen kan bli tydligare ju äldre barnet blir.
Just saying.
FLICKAN INGEN SER 