Det har varit extra svårt med maten de senaste veckorna. Vi har tyckt att hon varit ganska stor i sin variation i jämförelse med många andra barn med AST. Till skolstart i augusti lämnade jag in en lista med ett antal maträtter som fungerar att servera henne.
Nu är det inte alls så längre. Att hon inte klarar att äta i skolan är en sak, och det är något vi förstås behöver jobba på mer än vad som redan är gjort. Däremot äter hon inte hemma heller. Hon har en tand som är lös, det kan vara en möjlig anledning. En annan anledning kan vara att vi bytt medicin, som vi ser att hon i stort mår betydligt bättre med än hon gjort med annan medicin vi provat under ett och ett halvt år nu. Jag hoppas därmed att det är den lösa tanden alternativt att det är för mycket annan stress omkring henne som gör att det just nu inte fungerar för henne att äta. Inte för att jag vill att det ska vara stress, utan för att jag inte annars vet vad vi ska byta till för medicin som kan hjälpa henne att också känna hunger och matlust. Det som, i alla fall nästan alltid, går ner är hallon och blåbärsfil med flingor.
Jag har än så länge inte fått jättebra koll på huruvida hon faktiskt äter någon mat i skolan, det är något vi behöver prata om så klart. Själv säger hon de dagar jag kommer ihåg att fråga att hon ätit lite. Kanske lite potatis eller pasta, men ingen korv eller köttbullar.
Ibland får jag för mig att hon ska förstå det där konceptet att man får äta även om man inte tycker det är jättegott, bara så att man får i sig energi liksom. Det har tidigare inte fungerat, men jag tänkte väl att hon blivit stor nog att förstå det nu så för några dagar sen försökte jag en gång till. Detta var vad jag fick till svar:
– Men maten på skolan är inte god.
– Nej, jag har förstått att du inte tycker det. Ibland behöver man äta något ändå, för att man behöver få i sig mat för att orka hela dagen.
– Men jag äter ALDRIG mat som jag inte tycker om.
Här kan jag knappast motivera henne till något annat. Vad skapar vi annars för matbeteende? Eller, hur skulle du göra för att komma runt en sån kommentar?
FLICKAN INGEN SER 
Vi har och har haft lite samma problem här, fast inte riktigt så mkt som du beskriver. Jag gick rakt in i biokemin och förklarade VARFÖR man behöver äta vissa saker o.s.v. Drog mig inte ens för att dra upp sånt som citronsyracykeln och elektrontransportkedjan, fast hon bara är sju år än så länge. Men min dotter gillar förstås vetenskapliga förklaringar och kan känna att hon ”gör rätt” när hon följer de här råden… Din kanske inte fungerar så…?
Tack Sabina. Nej om jag gick in så på djupet skulle hon förmodligen bara logga ut mig och sen säga ”jag förstår ingenting” när jag försöker få hennes uppmärksamhet över vad jag sa ;-). Men jag förstår det där att det i vissa fall går att prata på en helt annan nivå än vad hennes ålder egentligen skulle godkänna. Handlar förstås en hel del om intresset.