– Mamma, visst börjar flygplan på F?
– Ja.
– Och visst börjar helikopter på H?
– Ja.
– Så då är det helikoptern som ska landa här. Men visst kan ett flygplan också göra det, visst går det bra mamma?
– Ja, visst går det bra. I lek kan man göra vad som helst.
– Jaha. Bra.
Flygplanet går in för landning på helikopterplattan samtidigt som lillebror kommer inflygandes med en bil.
– Öööörrrnnnnn (det är något genetiskt det där med ljudeffekterna).
– Meeen, bilar kan inte flyga.
Från klädkammaren påminner jag om att i lek kan ju vad som helst hända.
– Aaarghhh. Ja ja, okej då.
Hon har gjort stora framsteg och leker nu ibland något som i alla fall skulle kunna kallas låtsaslek. Även om det mestadels är hon som fortfarande bestämmer så ser leken helt annorlunda ut än vad den gjorde för ett år sen. Hon har också större förmåga att ta till sig när jag säger att ”i lek kan vad som helst hända”. Hon är inte längre helt låst i verkligheten och hur det ska vara. Det är ett stort framsteg.
FLICKAN INGEN SER 
Visst är det skönt, att det sakta sakta börjar gå lite åt rätt håll…
Lillgrabben hade en kompis förut på förskolan, men nu när hon slutat och börjat skolan så ses dom ibland på helgerna. Men då var det bara HON och ingen annan…Nu har hon blivit ersatt av EN annan kompis. Han har svårt för fler barn samtidigt..Och leken är Alltid på hans ”regler” annars går han iväg och är inte med. Han leker väldigt bra med storebror när de båda är på bra humör…mycket roll lekar. Men, om man ser 1 år tillbaka så fanns det inte i min vilda fantasi att lillgrabben skulle leka med någon annan än sig själv…så det är ett Enormt framsteg! 🙂
Hej, vad roligt att höra att ni också upplever stora framsteg i leken.