På väg hem från skolan efter en veckas sportlovsvila. Som jag förstått det har dagen ändå varit rätt okej.
Mamma, när jag kommer hem vill jag sitta i mörkret och vila mina ögon, för det är så ljust i klassrummet.
När sinnena är känsligare än för de flesta (ibland beskrivs det som att volymkontrollen är felinställd för personer med autism) är det sällan det vi förväntar oss ska tröttar ut det som verkligen stjäl energi. Ibland kan man behöva se över ljussättningen i ett klassrum där man har barn med autism eller ADHD. Ljusrörsljus kan vara mycket påfrestande.
Och det vackra vårljuset som vi andra längtar efter kan vara en ren pina. I år ska vi leta efter ett par bra solglasögon som kan hjälpa. Mörka ska de vara säger hon.
FLICKAN INGEN SER 