Flickan ingen ser är per definition inte osynlig. Hon är osedd. Det är en stor skillnad mellan att vara osynlig och att inte vara sedd.

Att vara osynlig är att inte vara viktig, att marginaliseras och att ingen verkar bry sig.

Att vara osedd är att bli tolkad för något man själv inte tycker sig säga eller visa. Att hela tiden bli missförstådd eller inte lyssnad på. Att känna att kraven är för höga. Eller att man förväntas inte klara något man i själva verket har en stor förmåga eller kunskap inom.

Flickan ingen ser handlar om flickorna med svårigheter inom autism eller ADHD – med eller utan ställd diagnos. Flickor som kämpar för att förstå sin omgivning. Som i förskolan eller skolan ser ut att fungera men som hemma innanför dörren faller ihop och inte orkar mer.

Det var inte så länge sen som flickor inte kunde ha autism eller ADHD, om man skulle lita forskningen. När Svenny Kopp var klar med sin avhandling 2010 fanns endast fyra tidigare forskningsartiklar om flickor.

Idag vet man bättre och fler och fler flickor blir sedda inom vården och får rättvisa bedömningar och diagnoser. Vi är på rätt väg.

Men tyvärr är det långt kvar innan kunskapen tagit sig vidare ut i förskolor och skolor. Det är där flickan behöver få stöd och anpassningar utifrån den hon är. Inte utifrån den man tror att hon är.

#denhonär